San Andres.

När vi klev av planet kunde vi inte känna dess närvaro. Vart var den, vi hade sökt efter den nu i närmare tre veckor utan resultat. Den fanns inte i bogota, denna tiomiljonerstad som verkar att ha allt, men inte det var just för tillfället inte rätt plats för det vi sökte.

Vi hade landat på San Andres flygplats på eftermiddagen denna måndag då så mycket skulle hända. När vi tar våra första andetag i Karibiens fuktiga luft är vi inte ensamma, planet var nästan fullt och kön ringlade sig som en orm fram emot inresekontrollen. Christian hade tagit resan bra, han var mycket förväntansfull innan avfärd och såg fram emot att för första gången i sitt liv få uppleva den underbara känslan av att få lämna marken i ett flygplan. Det var en stor upplevelse för honom, människorna, maskinerna och starten. Han ler ja nästan skrattar när piloten ger fullt bränsle till de rytande jetmotorerna. Vi häpnas alla tre över det fantastiska utsikt vi får över Bogotá när vi väl fått luft under vingarna och närmar oss de regntunga molnen.

Denna upplevelse var för Christian till stor del positiv, flygplanen, nya platser och att få göra något annat med sina föräldrar än att bara spela tennis och fotboll på pensionat Casablanca. Men det är vissa moment i resande som Christian upplever som mindre positivt, köer och väntan. Moment som vi alla har svårt för, men som vuxen har lättare för att hantera. En sexårings tidsuppfattning är inte väl utvecklat vilket Christian tydligt visar så fort det inte händer något som till exempel i en kö.

Det svalkar skönt från de halvöppna fönstren på taxi från flygplatsen. Trafiken är tät och det märks att denna måndag, som så mycket ska hända är en helgdag här i Colombia. Folk är glada och det hörs karibiska rytmer från varje gathörn. Bebyggelsen skiljer sig inte mycket från vår avreseort Bogotá, men färgerna är starkare och klarare och palmerna reser sig över hustaken.

Vårt hem den närmsta veckan här på San Andres heter Cocoplum Hotel och ligger på mitten av öns västra sida. Det ligger alldeles vid stranden och är inlindat i lummig vegetation. Rummet ligger på andra våningen och det är bara femtio meter ner till havskanten. Vattnet lyser turkost och den vita sanden gör vattnet klart. Mellan rummet och havet ligger poolen, en plats där vi kommer att tillbringa mycket tid fram över.

Den första nya upplevelsen som Christian ställs inför är att få flyga för första gången. Den andra nya upplevelsen är att få se havet och han förstår nog inte hur lycklig han kan vara. Denna plats som han som han ser havet för första gången är helt fantastisk. Turkost vatten, vit sand och vajande palmer är mer än vad många andra får uppleva.

Vi har inte förstått det ännu men det vi söker är inte långt borta. Så fort vi installerat oss i rummet som för övrigt håller en helt okej nivå, städnigen är bra men rummet är slitet, så byter vi till badkläder och beger oss ner till poolen. När vi har frågat Christian om han kan simma så har han svarat att det kan han. Vi har väl tvivlat och tänkt att vi får se när vi kommer till poolen. Han hade både rätt och fel, han förflyttar sig i vattnet men jag skulle inte kalla det för att simma. Han är mest under vatten men han gör simtag, så det gäller att finslipa på tekniken för det är inte långt borta. Christian älskar poolen och han skrattar högt när jag kastar runt honom i vattnet, hade han fått bestämma så hade han stannat i poolen till solen hade gått ner.

Jag försöker att hitta en anledning att avbryta hans badande, vi ska ju vara här i en vecka och behöver inte ligga i vattnet i flera timmar. Det är då det riktiga mötet kommer, mötet med det vi så länge sökt efter. Jag hörde att palmbladen rasslade allt intensivare mot varandra och det är då jag finner det. Ända sedan vid vårt första möte via Skype då Christian förklarar att han vill lära sig att flyga drake så har vi alla väntat på detta tillfälle. Vinden, det är ju här den är, ljum och ihållande. Perfekta för hållanden för att flyga drake och det är här livet kan vara som bäst.

 Det var denna måndag då så mycket skulle hända i Christians liv som nya spännande upplevelser, flyga, bada i det varma havet och vinden. Men kanske framför allt vinden som skulle få draken att lyfta, lyfta upp mot den klarblå himlen på ön San Andres.