Så nära men ändå så långt bort. Vår resa kan börja när som helst men ännu har vi inte fått något avresedatum. I förra veckan fick Christian beskedet att han ska få nya föräldrar och det blir jag och Anna. Han har mottagit beskedet väl och väntar med viss nervositet inför mötet med oss. En nervositet som är ömsesidig.
Det känns som att man har läget under kontroll men ändå inte, är det gott om tid eller är det alldeles för mycket kvar att gör innan avfärd? Den frågan kommer vi få svar på den dagen vi reser.
Idag har jag och Anna börjat planera våran hemkomst, det känns spännande, vad ska vi göra när vi kommer hem, livet kommer se helt annorlunda ut. Kul och spännande. Jag hoppas att vi kommer hem mitt i sommaren så att vi får en tid tillsammans innan vardagen tar vid.
