Resan till Colombia.: juni 2012

tisdag 26 juni 2012

Jaime Duque

Jaime Duque är en park tillängnad familjen för rekreation. Den ligger i kommunen Tocancipa , Bogota storstadsområdet i departementet Cundinamarca, i Colombia .(Wikipedia)

Historia

Parken har utvecklats och öppnades den 27 februari 1983 med Jaime Duque Grisales , en personlighet colombianska civila luftfarten och chefspilot första nationella flygbolag Avianca. Han ville skapa en kulturell och rekreation för hela familjen, med syfte att generera vinst för att hjälpa ideella organisationer för att betjäna de äldre och barn.(Wikipedia)

Taj Mahal
Replika av mausoleet tillägnat drottning Mumtaz Mahal hustru kejsaren Shah Fahan i Indien, anses vara en av de 7 underverk i världen för sin arkitektoniska skönhet och nedsmutsning av halvädelstenar som pryder strukturen. Den fungerar som ett steg målade keramiska reproduktioner av stora verk världens konst och som säte för colombianska Independence Cyclorama, vägg 165 meter lång och 7 höga representerar hela processen för självständighet vårt land sedan revolutionen kommunarderna, rop oberoende och striderna Pantano de Vargas och Boyaca Bridge i år 1819. (Wikipedia)

Karibiska havet
I Karibiska havet, ligger jagaren Cordoba som slogs under andra världskriget, donerat till parken av marinen och repliken Brig Independent Almirante Padilla. Ett flaggskepp i flottan under kriget, som innehåller sju dioramor med representationer av de viktigaste sjöslag utkämpades längs Colombias historia.(Wikipedia)

Zoo
Öppnades 1992, som administreras av Parque Jaime Duque som tekniskt och professionell rådgivning vid universitetet i La Salle, är en enhet avsedd för bevarande verksamhet och miljöfostran, utbildning studenter från olika yrken i studien och förvaltning av arter vild och stöder miljömyndigheterna för att ge ett fosterhem till djur som har beslagtagits, finns det upp och hämta för senare definierar den slutliga placeringen eller deras återinförande i naturen. Det belyser deras arter av fåglar, apor, ormar och katter.(Wikipedia)

Midsommar i Bogotá

Första midsommaren tillsammans.

Det blev en lyckad midsommar i Bogotá. Veckan började med funderingar kring om vi och familjen Degerlund skulle hitta på något speciellt på midsommarafton. Vad kan man göra, mat, lekar eller som en vanlig fredag med Colombiansk lunch och middag? Vi resonerade fram och tillbaka och till slut bestämde vi oss för att köra en svensk grill lunch med lekar och vi kanske kunde få till en midsommarstång.

Förberedelser.

Men det blev mer än så, på måndagen får vi kontakt av ett par familjer från Sverige som är på väg till Colombia för återresa. För sjutton år sedan var de i Bogotá för att adoptera och ville de besöka det pensionat de bodde på innan resan gick vidare mot San Andres. Vi fick frågan om vi hade någon sill till midsommar och givetvis är det ju en omöjlighet här i Colombia. Onsdagen kom och på eftermiddagen anlände de två familjerna från Sverige, ett kärt återseende för dem och ett mycket trevligt besök för oss. Och dessutom bjud de på en mycket uppskattad överaskning, fem burkar matjesill och svenska nubbar. Midsommaren blev mer än vad vi kunnat önska oss. Familjerna som var på återresa bodde på Halifax under sin vistelse i Bogotá och fick då kontakt med de familjerna som bodde där. De hade också funderingar på hur midsommaren skulle firas. Vi bjöd upp dem till Casablanca och till lunch på midsommarafton anlände de.

Sillunch!

Svenska nubbar.

Det blev hett i solen!

Inget saknas.

Midsommaraftonen bjöd på det hittills bästa vädret sedan vi anlände för fem veckor sedan, sol från en klarblå himmel från morgon till solnedgång. Sill med potatis gräddfil och gräslök, därefter blev det grill. Nubben slank ner med en norrländsk visa. Midsommarstången kläddes med gräs och ängsblomster, och efter maten traditionell dans kring stången. Vad mer kan man begära? Det blev en lyckad midsommar i Bogotá.

Till och med midsommarstång!

söndag 24 juni 2012

Tiden

Tiden, hur hade livet varit om vi inte hade tiden? Solen hade gått upp och ner som vanligt men hade vi inte mätt tiden i sekunder, minuter och timmar hade vi förmodligen levt lite mer i nuet. Ordet väntan hade förmodligen inte exicterat. Vårt för hållande till väntan förändrades drastiskt idag.

Mitt i förberedelserna för morgondagens midsommarfirande ringer telefonen.
-Anna det är till dej, ropar Marja från kontoret.
Jag lägger ingen större notis kring den händelsen utan försätter att fylla på med saker till dagens inköpslista.
- Joakim ropar Anna med telefonluren vid örat. Då först går det upp för mig att det är något viktigt meddelamde till familjen Robarth. När jag kommer fram till Anna förstår jag att det är Pilar som ringer.
Anna viskar snabbt,
- sentencia!
Det känns som min haka faller ända till golvet. Sentencia, och vi som trodde att vi skulle missa den svenska sommaren helt i år. På några sekunder förändrades allt, den långa väntan som vi hade ställt in oss på, en vänta utan bortre gräns, en väntan som vi trodde kunde bli lång, fick helt plödsligt ett slut.

Pilar i telefonen,
- det kommer en taxi och hämtar upp er om tjugo minuter.
Det var bara att packa ihop, ryggsäck, vatten och snacks. Man vet aldrig hur länge man är borta när man ger sig ut i Bogotás trafik. Färden gick mot domstol nummer sju, mitt i staden. Bilar, bilar och folk. Det märks att det är en tiomiljoners stad, det är trångt över allt. Besöket på domstolen gick snabbt, vi stämde av att alla namnen var rättstavade och skrev under.

Nu när domstolsbeslutet är klart vet vi att vi formodligen inte kommer att vara kvar i Colombia längre än till den fjortonde juli då vi har förbokat flygbiljetter hem. Det som gäller nu och som kan ta någon vecka är att ordna med Colombianskt och Svenskt pass, och med lite flyt hoppas vi att vi kan boka om våra biljetter så att vi kommer hem någon vecka tidigare.

Vår väntan har fått en tidsgräns och att vänta utan att veta när är en lidelse. Fyra, åtta eller kanske tolv veckor innan vi får åka hem till Sverige. Ovisshet är en pina, vad ska man fylla tiden med? Resa till San Andres var ett underbart sätt att fördriva tiden, leka, spela och små utflykter är andra saker som förgyller dagarna. Nu är det annorlunda, att veta när vi ska åka hem gör att vi måste planera så att vi hinner göra och se allt vi tänkt. En tidsbegränsad väntan är lättare och det gör att vi kan njuta mer av den tiden vi har kvar här.

onsdag 20 juni 2012

Utflykt

Resturang Santa Clara på toppen av Monserrate.

Idag bar det iväg till Cerro de Monserrate, en plats beläget högt över Bogotás stadskärna. Det började med en fyrtiominuters taxi resa till foten av berget Monserrate. Det är alltid lika intressant att färdas genom staden med all trafik och alla människor. Och idag passerade vi genom kvarter med bättre ordning och högre standard.

Dalstationen för linbana och bergståg.

Väl framme blev vi avsläppta framför dalstationen för både bergståg och linbana. Idag hade jag tur, linbanan startade inte för än klockan tolv. Det fick bli bergståget, vilket jag helst föredrar för då är man på marken. Det blev en resa på fyra minuter med en helt fantastisk utsikt över Bogotás centrala delar.

"Rastaträd"

Vägen upp till kyrkan.

En av flera Jesusstatyer.

Avstigning på bergstationen, 3152 meter över havet, och vi möttes av en välskött park med en vacker gångväg upp mot kyrkan. Den stenbeklädda gångvägen kantades av flera Jesusstatyer, statyer föreställandes Jesus färd mot sin korsfästelse. Framför kyrkan fick vi beskåda den storslagna vyn över hela Bogotá.

Vilar benen.

Ett kort besök inne i kyrkan och sedan vidare till sovenirbutikerna. Smycken, koftor och prydnadssaker typiska för Colombia. För vår del blev det ett krusifix, en liten "chivas" buss och givetvis ett armband till Anna. Christian fick en "Trompo", en snurra som är mycket populär här i Colombia. En mycket bra investering eftersom den sysselsatte honom resten av eftermiddagen. Eftersom jag vant mig vid höjden, kunde jag njuta ännu mera av utsikten på väg ner. Nere vi dalstationen väntade vår taxichafför Elber, som tog oss tillbaka till Casablanca där Marja väntade med lunch till oss.