Språket - hur man målar en tavla!

Jag har alltid fascinerats över hur viktigt språket är och då inte bara orden utan även hur vi säger saker och på vilket sätt. Det här är något som jag den senaste veckan har fått träna på extra mycket på. Här om dagen satt Christian i vårt rum och upprepade ett ord vi inte kunde förstå. Vi tyckte att det lät som "ambri", Anna som den senaste tiden pluggat spanska och är den som förstår Christian bäst, säger Googla! Jag tar fram telefonen för att googla ordet "ambri" utan något resultat. Men vad säger han, jag gör ett nytt försök, lite olika stavningar och vips så träffar jag rätt. Hambre, ...han är hungrig! Tack Google, du är vår räddning nu när vi försöker förstå och lära känna Christian.

En målning börjar alltid med en vit duk, och är du en erfaren målare har du lärt dig att använda bra verktyg, vårda dem och även träna på att på bästa sätt använda dem. Det är precis så en relation börjar. När man först träffas har man ett oskrivet blad, man känner inte varandra, man vet inte mycket om personen man har fram för sig. Men det är fascinerande hur fort man börjar lära känna varandra. När vi först träffade Christian var det nästan en vit duk, ett oskrivet blad. Vem är han? Vad tycker han om? Vad blir han glad av och vad gör honom ledsen? Det är nu den första skissen kommer fram, frågorna måste ha svar och bilden börjar klarna.

Ett möte handlar om kommunikation och även om ingenting sägs så förekommer det kommunikation. Språket attraherar nästan bara våran hörsel och syn, men vi har fler sinnen, smak, doft och känsel. Och det blir så uppenbart när språket inte blir det primära och kan man inte prata med varandra så måste man ta till andra metoder.

Vad är bäst, att lägga energi på att lära honom mitt språk, eller försöka lära mej mer spanska eller kanske både och? När vi leker försöker vi säga vad vi gör på svenska, kasta bollen, fånga bollen, det är inte alltid han härmar men vi förstår att han lyssnar och tar till sig. Det visade sig här om dagen då vi envist repeterat, sparka boll varje gång foten nuddade bollen. Dagen där på så helt plötsligt i vårt rum utbrister Christian utan anledning, sparka boll och tar på sina skor och springer ut.

Att lära känna ett barn som inte talar samma språk som du och som dessutom har ett bagage som du inte har en aning om hur det ser ut är en utmaning, och dessutom en svår utmaning.

I relationen med Christian har jag inte alla verktyg, de verktyg som behövs för att kunna skapa den bästa relationen mellan förälder och barn. Mitt språk är det verktyg jag ska använda för att bygga en större förståelse för vår son och en bra relation. Jag har inte som de stora mästarna, Michelangelo och Da Vinci som målat de mest fantastiska målningarna, tränat tillräckligt på att använda mina verktyg.

För att skapa nyanser i bilden eller tavlan behövs fler ord, ord som beskriver känslor, minnen eller erfarenheter. De orden behövs för att skapa en skarpare och mer nyanserad bild av vad vi känner tycker eller vill.

På vår resa i Colombia har vi både tid och möjlighet att på bästa sätt skapa den mest fantastiska målning av familjen Robarth, Christian, Anna och Joakim, och med träning och tålamod kommer den både att bli detaljrik och nyanserad.