Tiden

Tiden, hur hade livet varit om vi inte hade tiden? Solen hade gått upp och ner som vanligt men hade vi inte mätt tiden i sekunder, minuter och timmar hade vi förmodligen levt lite mer i nuet. Ordet väntan hade förmodligen inte exicterat. Vårt för hållande till väntan förändrades drastiskt idag.

Mitt i förberedelserna för morgondagens midsommarfirande ringer telefonen.
-Anna det är till dej, ropar Marja från kontoret.
Jag lägger ingen större notis kring den händelsen utan försätter att fylla på med saker till dagens inköpslista.
- Joakim ropar Anna med telefonluren vid örat. Då först går det upp för mig att det är något viktigt meddelamde till familjen Robarth. När jag kommer fram till Anna förstår jag att det är Pilar som ringer.
Anna viskar snabbt,
- sentencia!
Det känns som min haka faller ända till golvet. Sentencia, och vi som trodde att vi skulle missa den svenska sommaren helt i år. På några sekunder förändrades allt, den långa väntan som vi hade ställt in oss på, en vänta utan bortre gräns, en väntan som vi trodde kunde bli lång, fick helt plödsligt ett slut.

Pilar i telefonen,
- det kommer en taxi och hämtar upp er om tjugo minuter.
Det var bara att packa ihop, ryggsäck, vatten och snacks. Man vet aldrig hur länge man är borta när man ger sig ut i Bogotás trafik. Färden gick mot domstol nummer sju, mitt i staden. Bilar, bilar och folk. Det märks att det är en tiomiljoners stad, det är trångt över allt. Besöket på domstolen gick snabbt, vi stämde av att alla namnen var rättstavade och skrev under.

Nu när domstolsbeslutet är klart vet vi att vi formodligen inte kommer att vara kvar i Colombia längre än till den fjortonde juli då vi har förbokat flygbiljetter hem. Det som gäller nu och som kan ta någon vecka är att ordna med Colombianskt och Svenskt pass, och med lite flyt hoppas vi att vi kan boka om våra biljetter så att vi kommer hem någon vecka tidigare.

Vår väntan har fått en tidsgräns och att vänta utan att veta när är en lidelse. Fyra, åtta eller kanske tolv veckor innan vi får åka hem till Sverige. Ovisshet är en pina, vad ska man fylla tiden med? Resa till San Andres var ett underbart sätt att fördriva tiden, leka, spela och små utflykter är andra saker som förgyller dagarna. Nu är det annorlunda, att veta när vi ska åka hem gör att vi måste planera så att vi hinner göra och se allt vi tänkt. En tidsbegränsad väntan är lättare och det gör att vi kan njuta mer av den tiden vi har kvar här.